Om P-plåster, P-ring, Cerazette och P-stav.

Jag har just opererat ut en P-stav. Tillåt mig att redogöra för min resa med detta preventivmedel, bara så ni inte hittar skräckinjagande trådar på fucking familjeliv:

 

Jag var 16 år när jag började med preventivmedel. Först testade jag P-plåster. Det är ett litet plåster man sätter på armen som ska bytas en gång i veckan. Det fungerade fint, men jag gick upp i vikt av det. För mig som var 16 år och på övre gränsen av normalt BMI var det ett no-no, så efter provtiden på tre månader ringde jag för att byta.

 

Valet föll på P-ring. Det är en mjuk slangformad ring som man klämmer ihop, stoppar upp i fittan och så byter man den en gång per tre veckor. Jag har nog aldrig mått så bra: min vikt stabiliserades, min mens försvann (eftersom jag hoppade över den "ringfria blödningsveckan" och bytte direkt till ny ring) och alla finnar försvann. Men jag var 16 år, hade studiebidrag och... det blev helt enkelt för dyrt, då preventivmedel inte subventioneras i Umeå.

 

Istället bytte jag till ett piller som hette Cerazette. Jag mådde prima på dem, men glömde ta ldem på samma tid varje dag eftersom jag var så ovan vid att äta medicin. Så jag och barnmorskan kom överens om att sätta in en P-stav istället, eftersom den innehåller samma hormon som Cerazette, kostar kring tusenlappen och sitter i tre år.

 

Sagt och gjort: jag hämtade ut min stav och åkte till ungdomsmottagningen där jag fick Emlasalva på armen och sedan körde hon bara in den med hjälp av en ihålig kanyl. Kändes inte ett skit. Jag var så dyngnervös för ingen anledning.

 

I tre år var jag mensfri och hade det jäkligt nice. När jag sedan skulle operera ut den var det en no-brainer vad som skulle hända sedan: klart jag ville ha en ny stav. Så jag kom till Vårdcentralen och de gav mig en bedövningsspruta, väntade en stund, lade ett litet snitt i armen och drog ut staven med en liten tång. Därefter satte de in nya staven intill och sedan var det bara att tejpa ihop mig igen. Det kändes inte ett skit nu heller. 

 

Samma sak de följande tre åren: frid och fröjd tills jag på min födelsedag 2015 skulle sätta in nästa stav. Proceduren var likadan: ut med den gamla, in med den nya och så skulle det följa tre härliga år. NO, SIR! 

 

Jag har gått upp 7 kilo. Jag har fått torra slemhinnor. Jag har fått finnar. Jag hade i början mens var tredje månad, sedan varje månad och nu de senaste månaderna varannan vecka - detta med ohygglig PMS som gör mig till en gråtande, svärande och otrevlig människa med extrama smärtor i bröst, mage och rygg.

 

I åtta år har jag haft en Nexplanon i armen. Idag tog jag ut staven, ungefär ett år för tidigt, för att jag vill inte ha det såhär. Ta er kropp och hälsa på allvar. Mår ni dåligt av hormoner: skit i dem. Mår ni dåligt utan hormoner: använd! Mår ni dåligt av vissa hormoner: BYT! Jag bytte idag. Jag bytte tillbaka idag och hoppas på underverk.

 

Gäris out there, har ni testat några fantastiska preventivmedel? Har ni andra upplevelser än de jag just delat med er? Let's talk about hormoner! Eller har du mens, eller!?