The art of being a woman who suck at everything but dicks

Jag är feminist, ideologiskt. Men jag är en riktigt, riktigt rutten människa. Jag har, på olika forum, framhävt mig som bra. Som vänlig och vacker. Men jag är en riktig subba. Inte utagerande på något som helst vis, men däremot en invärtes dömande, cynisk och hemsk människa.

 

Jag dömer folk i allmänhet för dåligt bordsskick. Jag tänker otäcka tankar om otrevlig kassapersonal. Jag kan svära om folk som går för långsamt, andas för högljutt, beter sig för stolt. Dessutom fördömer, nästan hatar, jag de som inte klär sig lämpligt för sammanhang och ålder. Folk i allmänhet, kvinnor i synnerhet. Varför? Skylla på uppfostran? Nej, jag fick en fantastisk uppfostran. Bildning? Nej, jag är uppvuxen i en bildad och bildande tillvaro, samt har utbildat mig till masterexamen vid universitet. Umgänge? Nope, jag har vettiga människor omkring mig. Vad är det för fel på mig? 

 

Till mitt försvar: jag röstar rött, jag slår tafsare på käften och jag ber inte om ursäkt för att jag är exakt så inkorrekt och svinig och slynig som jag är. Men hur fan man gör för att inte döma andra har jag ingen aning.